Mercedes CLK 320
-01
Köptes i juni 2015 när gamla BMW:n hade
gjort sitt. CLK är en ljuvlig bil bekväm, tyst, automat o
218-hästars V6.
Just det här exemplaret som är en Avantgarde
i modellserien har lite originell inredning i svart och rött
skinn.
Snyggt tycker jag, andra tycker annat. |
 |
 |
 |
|
BMW 520iT -96
Köpte den i
november 2009. Hade då gått
ca 20 000 mil. Knappt fem år senare passerades 30
000-milasträcket under en underbar och i stort sett
problemfri 600-mila-resa till Spanien och hem igen.
Blev sommaren
2015 köpt av en som skulle
ha motorn i en cabbe. |
|
|
Citroen CX
Tillhör en av
mina absoluta favoriter.
Vacker, stor och mycket bekväm. Mitt första exemplar bytte
jag till mig från UDG-teatern
mot en Sony rullbandspelare. Den hade den föga vackra
färgkombinationen röd-blå.
Så den fick bli beige-vit.
Några år senare blev jag ägare till en
CX-kombi. Den var stooor, men perfekt att
lasta mina trummor i när det var speldags |
 |
|
Här vilar sig den första CX:en vid stugan på Gotland. Bilen
var lite seg i hydrauliken vilket medförde att jag måste stå
på tomgång en stund på färjan, annars hade den hängt sig med
underredet på rampen. Det var inte populärt bland
kögrannarna. |
 |
|
Volvo F82
husbuss
Jag köpte Ronneby
Biblioteksbuss på anbud 1982 då de skulle skaffa en större
buss. När
jag hämtade den var den "vackert" orange
och grön utanpå och med hyllorna och lånedisken kvar inuti.
Den genomled en
snabb ombyggnad med kök från Ikea, stolar
från Citroën och lite annat smått och gott.
Sist men inte minst en egenkonstruerad
höj- och sänkbar säng längst fram i bussen.
Totalt fanns
två dubbelsängar och en enkel. Ombyggnadsarbetet avslutades
med en omlackering till de lite mer diskreta beiga tonerna
som kan ses på bilderna till höger.
Som premiärtur tog den oss till franska rivieran och
tillbaka i stort sett problemfritt.
Bussen är baserad på en Volvo F82-lastbil.
Kvar är bara ramen med motor, växellåda, hjul, hjulaxlar och
nedre delen av fronten. Skåpet är breddat och byggt i
aluminium. Den hade en fyrcylindrisk, Perkinsdiesel på 82
hk. I tolv år var den ett under av tillförlitlighet. Som
längst har den varit på franska Rivieran. Tyvärr har den nu
kört till de sälla jaktmarkerna. |
 |
 |
 |
Lacken på bilden ovan tillkom ett antal år
senare då jag tyckte att det beiga var lite mesigt.
Inspirationen till färgsättningen kom
från en Setra turistbuss. Den var naturligtvis snyggare
lackad, men det blir hyfsat med
pensel och roller också. |
Motivet i aktern är en variant på en karlskronasiluett jag
såg nånstans. |
 |
 |
Några bilder på hur den såg ut inuti.
Inte så vackert kanske, men det var billigt att bygga och
fyllde sin funktion alldeles utmärkt. |
|
Volkswagenbussar
Innan Volvobussen
hade jag två VW-bussar
en 65:a och en 67:a tror jag. De rullade på bra med
flera turer ner i Europa med Bulgarien, Rumänien som längst.
Den första köpta jag av Sydostsanering och den såg ut som om
den skulle mått bra av en sanering när jag hämtade den. Den
blev dock rosa med stora "Nej till kärnkraftmärke" på
sidorna. Det här var straxt innan folkomröstningen. Den
gjorde två turer till Paris bland annat. Till slut hade den
gjort sitt
och jag skaffade nästa offer i Karlshamn. Den nästan normala
färgsättningen grön och vit ändrades snabbt till lila och
senare till vitt. Den gjorde bl a en minnesvärd tur till
Rumänien och Bulgarien, och hem igen även om det senare var
med stort besvär. |
|
 |
 |
|
Alfa Romeo
Alfasud
Jag har haft två
Alfa Romeobilar. Alfasud båda två. Inte världens bästa bil
precis men otroligt rolig att köra. Röd när jag köpte den
men den blev svart efter ett tag. En var en Ti-modell,
lite mer krut men samma förkärlek för att rosta.
|
 |
|
Till höger syns en skiss på en kortad tvåsitsig variant som
jag hade planer på att bygga, men tyvärr hann jag inte
förrän rosten hade tagit över. Men den hade nog blivit
originell och ganska snygg tycker jag nog. |
 |
| Austin
Cooper S
Jag köpte den i
Kallinge runt 1973. Den var gul med en bred svart rand över
hela bilen redan när jag köpte den. Dekorationerna på huv
och dörrar är dock mina. Tre år senare var det dags för
skroten i Gärestad. Rosten hade då
ätit upp i stort sett hela bilen. Men roligt var
det så länge det varade. Min yngre bror hade vid den här
tiden en Triumph Spitfire så vi ägnade många sköna timmar
med att hålla
dessa engelska gentlemän vid liv. |
 |
 |
| |
|
